Borde jag inte vara glad som fortfarande har mitt liv i behåll?

Jag borde vara glad och lycklig som har mitt liv i behåll- och det är jag! Men jag kommer aldrig kunna bli densamma person jag var sommaren -09, innan allting upptäcktes. 

Det blir bättre och bättre för var dag som går. Jag börjar förstå vad som hänt och det lägger sig långsamt. Men det finns fortfarande de gånger då alla tankar tittar fram. 
Stunden då jag sitter ensam och inte har något speciellt att koncentrera mig på eller någon/något som får mig att tänka på annat, då är det bara cancern som flyger runt i mitt huvud. Det var för mycket som hände på son kort tid. Det tar ett tag att bearbeta allting som hänt och det finns också de saker som jag inte kommer kunna bearbeta. Jag kommer aldrig att inse att jag en gång ville dö. Att jag frivillig ville hoppa ut genom ett fönster för att jag mådde så dåligt av cellgifterna.

”Tiden läker alla sår”, gör det verkligen det? 
Cancern kom inte bara och sedan gick igen. Utan den kom, gick och tog med sig en del av mig och mitt liv. Jag kommer alltid att ha ett öppet sår som inte kommer att kunna läkas med tiden. Det är som ett pussel- Det blir inte helt förrän den sista pusselbiten är på plats.  

Jag vann ett liv tillbaka, men det var inte mitt liv jag vann..

Jag borde vara glad och lycklig som har mitt liv i behåll- och det är jag! Men jag kommer aldrig kunna bli densamma person jag var sommaren -09, innan allting upptäcktes.

Det blir bättre och bättre för var dag som går. Jag börjar förstå vad som hänt och det lägger sig långsamt. Men det finns fortfarande de gånger då alla tankar tittar fram. 
Stunden då jag sitter ensam och inte har något speciellt att koncentrera mig på eller någon/något som får mig att tänka på annat, då är det bara cancern som flyger runt i mitt huvud. Det var för mycket som hände på son kort tid. Det tar ett tag att bearbeta allting som hänt och det finns också de saker som jag inte kommer kunna bearbeta. Jag kommer aldrig att inse att jag en gång ville dö. Att jag frivillig ville hoppa ut genom ett fönster för att jag mådde så dåligt av cellgifterna. 


”Tiden läker alla sår”, gör det verkligen det? 
Cancern kom inte bara och sedan gick igen. Utan den kom, gick och tog med sig en del av mig och mitt liv. Jag kommer alltid att ha ett öppet sår som inte kommer att kunna läkas med tiden. Det är som ett pussel- Det blir inte helt förrän den sista pusselbiten är på plats.  



Jag vann ett liv tillbaka, men det var inte mitt liv jag vann..