Vägen till beskedet - DEL 3 av 3

Den 4 December fick jag som sagt var min bekräftelse på vad jag hela tiden trott. Denna dagen var faktiskt den jobbigaste dagen på hela "resan". 
Jag minns att mamma hämtade mig i skolan och vi åkte hem till pappa och satte oss i köket. Jag anade ingenting och förstod ingenting förrän jag kollade på mamma och såg hennes tårfyllda ögon. -"Jennifer, du har en tumör! Din knöl på handen är en tumör.
Jag brast ut i tårar och förstod ingenting, trots att jag hade anat det hela tiden så ville jag inte höra det. Jag tittade på mina föräldrar och sa -"Jag kommer dö!". Då visste jag inte att det fanns två olika sorters tumörer. En elak- och en godartad. Vi visste inte om den var elakartad ännu, utan jag fick åka och göra biupsiprover vilket gjorde att jag gick och var orolig i 10dagar fram tills beskedet.

Den 14 December, -09. Jag och mina föräldrar åker till Sahlgrenska, i Göteborg för att få det ända svar vi velat ha sedan Augusti. Vi fick vårt svar. Men inte det vi hade önskat! 
Doktorn som jag då tidigare hade träffat kom in till rummet där vi satt. Han kom in med ett vitt A4 papper och med tårfyllda ögon. Redan då förstod jag vad han skulle säga. Jag hade fått Cancer!

Dagen efter beskedet började min resa.....




Kommentarer
Postat av: Anonym

Så hemskt, har du fortfarande cancer?

2011-05-03 @ 19:40:08
Postat av: Jennifer Herlet - Mitt liv utan Cancer

Anonym: Nej, jag har inte längre Cancer. Blev frisk i Januari detta året. :)

2011-05-03 @ 20:27:36
URL: http://jenniferherlet.blogg.se/
Postat av: Alexander

Jag tycker det du skriver är väldigt bra skrivet, och det är bra att du delar med dig med tankar. Även om inte andra förstår, vilket jag förstår att man inte gör om man inte genomgått en sån fruktansvärd behandling själv. Det kan vara bra att dela med dig med dina tankar, det blir inte lättare att gå runt med allt i huvudet. Jag har haft en del svåra tider av depression angående döden och ångest. Jag brukar prata med en polare över MSN. Jag känner inte honom i verkligheten, vilket gör det så enkelt att prata med honom. Vi kan sitta och prata i timmar. Jag tycker du ska försöka prata med någon så du kan släppa trycket lite. Som det verkar nu är det sprängfullt med tankar i huvudet. Detta på både gott och ont. Jag finns också alltid tillgänglig att prata med... Jag är ju trots allt din bror :)

2011-05-03 @ 22:36:13
Postat av: Jennifer Herlet - Mitt liv utan Cancer

Alex: Tack bror! <3

2011-05-04 @ 06:25:41
URL: http://jenniferherlet.blogg.se/
Postat av: Jessica(Ryans mamma)

Hej Jennifer!

Jag har haft lite kontakt med din mamma då min son haft samma typ av cancer som du haft. Han är också frisk tack och lov. Vilken kamp ni varit med om, måste säga att jag verkligen beundrar er styrka att kämpa! Intressant att läsa din blogg då min son tyvärr inte är så öppen om hur han känner det nu när han är frisk igen eller hur han kännt det under sjukdomstiden. Vet ju att han så klart var riktigt rädd hur det skulle gå osv.

Du verkar vara en klok tjej :)

Kommer att kolla in på din blogg då och då..

/Jessica

2011-05-04 @ 09:31:45
URL: http://ryan95.blogg.se/
Postat av: Jennifer Herlet - Mitt liv utan Cancer

Jessica: Tack så mycket! Ja, jag har efter många önskemål skaffat mig en blogg och hoppas på att det kommer kunna hjälpa både de som varit och är sjuka i cancer. :)

2011-05-04 @ 11:58:11
URL: http://jenniferherlet.blogg.se/
Postat av: julia porsefeldt

verkar väldigt jobbigt,, hoppas det blir bättre,, väldigt bra blogg!<33

2011-05-07 @ 18:12:25
Postat av: Rebecka Carlsson <3

Tycker du är en väldigt stark person som klarat dig igenom det här fast alla motgångar!



2011-08-18 @ 13:01:46
URL: http://ffailbarn.blogg.se/
Postat av: milia

oh.. blev rörd av det du skrev, du är en stark person & de ska du vara! <3

2011-09-04 @ 01:48:12
URL: http://milish.myshowroom.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: