Du tryckte inte bara ner mig, du tryckte ner så många fler.
Du tryckte inte bara ner mig, du tryckte ner så många fler.Varje dag ägnar jag en tanke åt alla de människor som förlorade kampen mot dig. Jag ställer mig själv frågan; Varför? Du gräver dig in och sätter dig på oskyldiga själar utan dess förvarning.
Kanske må jag vara glad som vann striden mot dig, men hur f’n ska jag kunna glädjas åt att fortfarande ha mitt liv i behåll när jag vet att så många andra som kämpade mot dig, inte klarade det. Ska jag vara glad då?
Hur skall jag kunna leva ett liv, där jag låtsas som om du aldrig varit på besök och att mitt liv äntligen är ”normalt” igen och att min familj kan pusta ut, när det finns så många andra familjer som sörjer för att du fick ditt mål uppfylld och välkomnade deras närstående till himlen. Det är inte rättvist!
Du tryckte inte bara ner mig, du tryckte ner så många fler. Varje dag trycker du ner flera hundra människor, inte bara individen utan också deras familj, vänner och släktingar.
Jag ångrar inte att jag överlevde, jag önskar bara att du inte hade tagit några liv.
Varje dag ägnar jag en tanke åt alla de människor som förlorade kampen mot dig. Jag ställer mig själv frågan; Varför? Du gräver dig in och sätter dig på oskyldiga själar utan dess förvarning.
-
Kanske må jag vara glad som vann striden mot dig, men hur f’n ska jag kunna glädjas åt att fortfarande ha mitt liv i behåll när jag vet att så många andra som kämpade mot dig, inte klarade det. Ska jag vara glad då?
Hur skall jag kunna leva ett liv, där jag låtsas som om du aldrig varit på besök och att mitt liv äntligen är ”normalt” igen och att min familj kan pusta ut, när det finns så många andra familjer som sörjer för att du fick ditt mål uppfyllt och välkomnade deras närstående till himlen. Det är inte rättvist!
-
Du tryckte inte bara ner mig, du tryckte ner så många fler. Varje dag trycker du ner flera tusen människor, inte bara individen utan också deras familj, vänner och släktingar.
-
Jag ångrar inte att jag överlevde, jag önskar bara att du inte hade tagit några liv.
Jag börjar med att skriva hur sjukt bra jag tycker att din blogg är!:-)
Du borde verkligen skriva en bok:-) Man får verkligen en "inblick" hur känns att ha/haft cancer.
Jag tycker verkligen att du är superstark som klarat av denna hemska sjukdomen!:) "HEJA DIG"!!!:-)
För ett tag sedan så gick mitt ledband i handen av ( bara sådär, vaknade upp av att det gjorde fruktansvärt ont.) och jag blev gipsad 7 gånger ( varenda gång gick det långt över armbågen..)och gick med en hel skoltermin + lite mer. Det blev operation och ledbandet var helt igen. Efter operationen så fick jag ett inkapslat stygn( som gjorde hur ont som helst.) visserligen så har det gått ca 4 månader sedan jag blev av med gipset, men jag kan fortfarande inte göra det jag brukar, samt att det blir en hel del sjukterapi.
Jag kommer ihåg vad synd jag tyckte det var om mig själv, bl a för hur ont det gjorde men också för att jag inte längre kunde skriva, hålla på med hästar, skära upp min egen mat eller ens tvätta håret själv och sådana där småsaker. Nu när jag har läst många av dina inlägg så tycker jag att det jag var med om är så "lite" om man jämför med vad du har varit med om!
Tack för en superbra blogg!:)