Trots det du gjorde kan jag blicka tillbaka och le
Det har tagit mig ett helt år att bearbeta och förstå vad som hände från den där dagen i December 2009 fram tills avslutad behandling den 16 Januari 2011. Jag hade varken tiden eller överhuvudtaget tanken på att tänka igenom allting som hände och skedde under sjukdomstiden. Det var först när jag avslutade min behandling helt och hållet som jag insåg att jag i ett års tid hade kämpat för att överleva. Jag hade aldrig insett hur allvarligt det var eller hur stor risken var för att jag skulle ha tagit mitt sista andetag.
-
Ett helt år har gått till att bearbeta alla de öppna luckorna inom mig som gick att stänga. Bearbeta och förstå att de ärren jag har på kroppen faktiskt har en stor betydelse och bevisar vem jag är idag, samt att det ligger en lång historia bakom dom.
Jag har lyckats bearbeta nästan allt mitt fysiska som rörde kring sjukdomen, däremot finns det många öppna sår som ännu inte läkt och kommer visserligen aldrig göra. Jag försöker fortfarande att bearbeta det psykiska som cancern förde med sig och det har varit och är en otroligt jobbig och hård kamp som lär ta sin tid.
Idag, ett år senare kan jag blicka tillbaka på den mörka tiden som var men samtidigt sätta ett leende på läpparna och känna glädjen till att jag fick en andra chans.
I morgon (16/1-12) är det ett årsen sedan jag blev cancerfri..