Det finns de gånger då de ofattbara inträffar och när de väl inträffat så försvinner de aldrig. 

Har du en gång haft cancer så kommer sjukdomen alltid finnas hos dig. Inte cancern i sig, men alla minnen, alla spår, alla likheter. 

I december är det 4 år sedan jag fick min diagnos. Jag har fortfarande inte, trots alla dessa år, insett att jag varit sjuk.
Mamma satt och skrev små anteckningar i en dagbok under det första halvåret då det var som värst. Jag hittade den igår och det var först då alla upplevelser spelades om på nytt. Jag kunde känna smärtan inom mig som jag kände då, jag fick upp bilder i huvudet som relaterade till anteckningarna. Det är i dessa stunder jag inser att mitt förflutna är verklighet.

”14/12 -09 Dr. Dahlén kommer med tårar i ögonen och ett vitt kuvert i handen. Ni måste åka till Barncancercentrum på BKÖ omgående. En mkt aggresiv inkräktare växer i din hö. hand.”

”16/12 -09 Sövning för benmärgsbiopsi och Port á Cart inläggning. Nu är det allvar - ingen återvändo.”

”Facebook uppdatering 18 december 2009: Påbörjar min behandling på måndag.. Nu är det KRIIIIIIIIIIIIIIG!”

”21/12 -09 Första kuren med cytostatika. Olika sorter och färger. Mår ganska illa men får mediciner mot detta.”

”24/12 -09 Julafton. Du håller skenet uppe och ler. Äter 2st köttbullar och en prinskorv.”

”26/2 -10 Besök hos handkirurgen. Man måste amputera ett finger och en del av handen. Bättre ett finger än hela handen säger du.”

”23/3 -10 Op. blev bra, ”bara” ett finger borta. Du vågade titta på handen på eftermiddagen.”

”31/3 -10 Nu är vi hemma igen efter 3 jätte jobbiga dagar på BKÖ. Illamåendet fick dig fullständigt i obalans. Du var redo att hoppa ut genom fönstret, dra ut droppet mm. Du varken åt eller drack något.”

”5/4 -10 Hoppas på att få åka hem men nu är Jennifer på spaningsuppdrag. OBJEKT: lång mörkhårig kille som ser bra ut. SIGNALAMENT: Vitrandig mössa och trevlig röst. Dörren får stå öppen för fri sikt... trots ljudet av Törnrosa från vår TV.”

”21/6 Idag startar sista ”tuffa” behandlingen. Framåt kvällen mår du riktigt illa igen vilket avhjälps med dunder medicinen Phenerghan. Helt däckad och utslagen.”

Ett år av behandling, men ”bara” 6 månader i det mest mörkaste helvetet. Jag vill inte glömma. Det är en del av mig, mitt liv. Jag är den person jag är idag tack vare sjukdomen. Det är något som alltid kommer finnas hos mig. Oavsett om jag inte alltid inser att det varit verklighet, så kommer jag alltid vara en stolt föredetta cancerpatient.