Jag är lycklig men........
För ett år sedan hade jag ingen livsglädje överhuvudtaget och det kändes som att den aldrig skulle komma tillbaka, men det gjorde den - för stunden!
I våras började min livsglädje återupplivas och jag kände att jag äntligen var på väg mot ett normalt liv igen. Tyvärr höll det inte i sig så länge. Min livsglädje är åter igen försvunnen.
Det började med -3kg därefter rasade det med ytterligare 4kg på bara några veckor. Sedan september har jag varit på ”utredningar” för att försöka ta reda på orsaken till min oväntade viktnedgång, men i samband med detta har andra frågetecken uppstått.
Jag röntgade buken för att se om det kunde vara någonting där som påverkade min viktnedgång, och samtidigt visade det sig att jag hade små gallstenar i buken.
Vi gjorde en skelettscint för att se om det fanns några förändringar i skelettet, vilket visade sig att jag hade två ospecifika upptag i armbåge och fotled - ingenting som rörde min viktnedgång utan blev ett nytt frågetecken.
På två och en halv månad har jag varit på minst 10 sjukhusbesök av olika slag. Trots att alla röntgenbilder, provsvar osv ser bra ut så tillkommer nya frågetecken hela tiden.
Jag har en underbar familj och fina vänner - jag har allt jag önskar och jag ÄR lycklig. Men jag har ingen livsglädje.
Kanske är det därför jag alltid säger att jag inte är rädd för ett återfall, eftersom jag ändå inte har någon glädje till mitt liv. Jag påstår inte att jag vill ha ett återfall, detta är bara inte livet jag ville leva.
Hade jag inte haft mina nära och kära vid min sida nu hade jag gett upp för längesen. Ni gör mig lycklig och den lyckan övervinner den försvunna livsglädjen.