Det värsta du kan göra är att ta steget tillbaka.

Det värsta du kan göra är att backa tillbaka.
När jag blev sjuk trodde jag att mina vänner var som änglar. Att dom skulle finnas där för mig. Och det gjorde dom! Tills det hade gått bara ett par veckor, sen stod det bara en liten ängel kvar och fann ingen anledning till att backa tillbaka. Den sista ängeln, det var Julia!

Jag kunde inte förstå de personer som ansåg mig som deras vän, men som sedan backade tillbaka då jag behövde dom som mest. Var dom rädda? Eller trodde dom att jag ville vara ifred? Då kände dom inte mig! Allt jag ville det var att bli behandlad som om jag aldrig vore sjuk. Det lyckades bara en person med- Julia! 
Jag fick aldrig frågan om någonting, allt som jag var med på förr var jag inte längre med på. Den sämsta bortförklaringen jag fick höra var ”Jag trodde inte du orkade”. Trodde? Ta reda på det istället för att använda ordet tro! Sen var jag som bortglömd. Jag existerade inte längre i deras ögon.
Trots allting så förlät jag dom. Jag tänkte ”Vad hade jag gjort om jag satt i deras situation?”. Men en sak jag aldrig hade gjort, det vore att backa tillbaka! Alla bör veta att Cancer inte smittar men att det är ärftligt. Det värsta du kan göra är att ta steget tillbaka!
Vore det inte för Julia (och min familj + några stöttepelare runt om i landet) hade jag inte haft någon som helst anledning till att vara kvar på jorden. Det var tack vare att dom visade medlidande och brydde sig som gjorde så jag insåg att det faktiskt fanns något att kämpa för!
OBS! Jag anklagar ingen.
När jag blev sjuk trodde jag att mina vänner var som änglar. Att dom skulle finnas där för mig. Och det gjorde dom! Tills det hade gått bara ett par veckor, sen stod det bara en liten ängel kvar och fann ingen anledning till att backa tillbaka. Den sista ängeln, det var Julia!
Jag kunde inte förstå de personer som ansåg mig som deras vän, men som sedan backade tillbaka då jag behövde dom som mest. Var dom rädda? Eller trodde dom att jag ville vara ifred? Då kände dom inte mig! Allt jag ville det var att bli behandlad som om jag aldrig vore sjuk. Det lyckades bara en person med- Julia! 
Jag fick aldrig frågan om någonting, allt som jag var med på förr var jag inte längre med på. Den sämsta bortförklaringen jag fick höra var ”Jag trodde inte du orkade”. Trodde? Ta reda på det istället för att använda ordet tro! Sen var jag som bortglömd. Jag existerade inte längre i deras ögon.
Trots allting så förlät jag dom. Jag tänkte ”Vad hade jag gjort om jag satt i deras situation?”. Men en sak jag aldrig hade gjort, det vore att backa tillbaka! Alla bör veta att Cancer inte smittar men att det är ärftligt. Det värsta du kan göra är att ta steget tillbaka!

Vore det inte för Julia (och min familj + några stöttepelare runt om i landet) hade jag inte haft någon som helst anledning till att vara kvar på jorden. Det var tack vare att dom visade medlidande och brydde sig som gjorde så jag insåg att det faktiskt fanns något att kämpa för!
OBS! Jag anklagar ingen.