Det värsta du kan göra är att ta steget tillbaka.

Det värsta du kan göra är att backa tillbaka.
När jag blev sjuk trodde jag att mina vänner var som änglar. Att dom skulle finnas där för mig. Och det gjorde dom! Tills det hade gått bara ett par veckor, sen stod det bara en liten ängel kvar och fann ingen anledning till att backa tillbaka. Den sista ängeln, det var Julia!

Jag kunde inte förstå de personer som ansåg mig som deras vän, men som sedan backade tillbaka då jag behövde dom som mest. Var dom rädda? Eller trodde dom att jag ville vara ifred? Då kände dom inte mig! Allt jag ville det var att bli behandlad som om jag aldrig vore sjuk. Det lyckades bara en person med- Julia! 
Jag fick aldrig frågan om någonting, allt som jag var med på förr var jag inte längre med på. Den sämsta bortförklaringen jag fick höra var ”Jag trodde inte du orkade”. Trodde? Ta reda på det istället för att använda ordet tro! Sen var jag som bortglömd. Jag existerade inte längre i deras ögon.
Trots allting så förlät jag dom. Jag tänkte ”Vad hade jag gjort om jag satt i deras situation?”. Men en sak jag aldrig hade gjort, det vore att backa tillbaka! Alla bör veta att Cancer inte smittar men att det är ärftligt. Det värsta du kan göra är att ta steget tillbaka!
Vore det inte för Julia (och min familj + några stöttepelare runt om i landet) hade jag inte haft någon som helst anledning till att vara kvar på jorden. Det var tack vare att dom visade medlidande och brydde sig som gjorde så jag insåg att det faktiskt fanns något att kämpa för!
OBS! Jag anklagar ingen.
När jag blev sjuk trodde jag att mina vänner var som änglar. Att dom skulle finnas där för mig. Och det gjorde dom! Tills det hade gått bara ett par veckor, sen stod det bara en liten ängel kvar och fann ingen anledning till att backa tillbaka. Den sista ängeln, det var Julia!
Jag kunde inte förstå de personer som ansåg mig som deras vän, men som sedan backade tillbaka då jag behövde dom som mest. Var dom rädda? Eller trodde dom att jag ville vara ifred? Då kände dom inte mig! Allt jag ville det var att bli behandlad som om jag aldrig vore sjuk. Det lyckades bara en person med- Julia! 
Jag fick aldrig frågan om någonting, allt som jag var med på förr var jag inte längre med på. Den sämsta bortförklaringen jag fick höra var ”Jag trodde inte du orkade”. Trodde? Ta reda på det istället för att använda ordet tro! Sen var jag som bortglömd. Jag existerade inte längre i deras ögon.
Trots allting så förlät jag dom. Jag tänkte ”Vad hade jag gjort om jag satt i deras situation?”. Men en sak jag aldrig hade gjort, det vore att backa tillbaka! Alla bör veta att Cancer inte smittar men att det är ärftligt. Det värsta du kan göra är att ta steget tillbaka!

Vore det inte för Julia (och min familj + några stöttepelare runt om i landet) hade jag inte haft någon som helst anledning till att vara kvar på jorden. Det var tack vare att dom visade medlidande och brydde sig som gjorde så jag insåg att det faktiskt fanns något att kämpa för!
OBS! Jag anklagar ingen.


Kommentarer
Postat av: Alexander

Du skriver väldigt bra syster min, jag Tycker du sätter dig ner en dag och samlar ihop allt du skrivit och gör något i form av en bok. Jag hjälper dig gärna, säg bara till. Du är Stark! :) Kram

2011-08-04 @ 22:15:13
Postat av: Tobias

Hallåj!. Det är oerhört tråkigt när det blir så. Det är ju då man själv inser att man verkligen är "sjuk", Man vill ju så gärna att allt ska vara som vanligt. Ifall omgivningen bara förstod att det är inte svårare och tråkigare att ringa ett samtal och prata om allt.



Men man inser ju verkligen vilka som är ens nära och kära!



Ha det bra! och kom ihåg det kryllar av bra kompisar ute !



Kram

2011-08-05 @ 16:20:11
URL: http://ewingsarcom.superblog.se/
Postat av: julia porsefeldt

Hej, har du fått mitt brev, tror johanna skulle ge dig det:

Jätte fin blogg skriver fantastiskt bra :) <3

2011-09-21 @ 19:36:38
Postat av: Jennifer Herlet - Jag fick en andra chans

Hej sötnos! Nej, jag har tyvärr inte fått ditt brev. Tack så mycket! Kram på dig!

2011-09-21 @ 19:41:16
URL: http://jenniferherlet.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: