Den 4 December fick jag som sagt var min bekräftelse på vad jag hela tiden trott. Denna dagen var faktiskt den jobbigaste dagen på hela "resan". 
Jag minns att mamma hämtade mig i skolan och vi åkte hem till pappa och satte oss i köket. Jag anade ingenting och förstod ingenting förrän jag kollade på mamma och såg hennes tårfyllda ögon. -"Jennifer, du har en tumör! Din knöl på handen är en tumör." 
Jag brast ut i tårar och förstod ingenting, trots att jag hade anat det hela tiden så ville jag inte höra det. Jag tittade på mina föräldrar och sa -"Jag kommer dö!". Då visste jag inte att det fanns två olika sorters tumörer. En elak- och en godartad. Vi visste inte om den var elakartad ännu, utan jag fick åka och göra biupsiprover vilket gjorde att jag gick och var orolig i 10dagar fram tills beskedet.

Den 14 December, -09. Jag och mina föräldrar åker till Sahlgrenska, i Göteborg för att få det ända svar vi velat ha sedan Augusti. Vi fick vårt svar. Men inte det vi hade önskat! 
Doktorn som jag då tidigare hade träffat kom in till rummet där vi satt. Han kom in med ett vitt A4 papper och med tårfyllda ögon. Redan då förstod jag vad han skulle säga. Jag hade fått Cancer!

Dagen efter beskedet började min resa.....