Har du någon gång känt skuld för att du lever? - Det har jag!

De där med att hålla masken fast man egentligen bara vill bryta ihop...

Idag när jag satt på bussen påväg in till stan för att jobba, vällde en flod av känslor över mig. Trots musik i öronen och blicken ut genom fönstret kommer jag inte ihåg varken vad som fanns utanför fönstret eller vilken låt som spelades i mina öron. Jag var i min egna lilla bubbla. En bubbla där jag, mitt på bussen, bara ville bryta ihop i gråt.

Har du någon gång känt skuld för att du lever? - Det har jag!
Jag har de senaste åren mått dåligt över att just jag överlevde cancern, medans någon annan fick ett avslut.

Fyra år har gått sen jag blev frisk. Vad har hänt under dessa åren? Vad har jag gjort med mitt liv? - INGENTING!
Borde jag inte ha drömmar att uppfylla, mål att nå eller en värld att utforska? Nej, jag har ingenting. Varken drömmar eller mål.
Jag känner mig skyldig att göra något med mitt liv nu när jag fått en andra chans, något stort. Jag känner mig skyldig av den anledning att någon som kämpade mot helvetet men nu befinner sig uppe i de blå, kanske hade drömmar och mål att uppfylla, men som tyvärr inte fick möjligheten.

Jag blir så arg, ledsen och frustrerad. Det bubblar av känslor inom mig och skuld..  de e precis vad jag känner! 
 
 

”De händer alla andra, inte mig...”

Vi hör om folk som råkar ut för trafikolyckor, sjukdomar och andra plötsliga händelser, sådant som inte händer mig eller dig, det som händer alla andra. Men det är bara en inbillning som vi människor intalat oss. Jag trodde aldrig att jag skulle få cancer, det kunde väl inte jag få? Det fick ju alla andra, inte jag. Men för alla andra, så var jag den där ”någon annan”, och för mig så var det jag.

Livet kan vara som dag och natt, som solsken till regn, som vinter till vår. Livet är skört. Det kan vända fort, utan att du ens hinner blinka. Livet är inte en dans på rosor utan brister och problem, livet har hinder som måste brytas ner.

Ta vara på dagen som är, inte dagen som kommer. Planera inte för mycket, var lite mer spontan. Uppfyll dina drömmar och mål, så du hinner skapa nya. Tänk på att den där ”någon annan” kan vara du. Så ta inte livet för givet. Lev idag, lev nu

 

Jag kommer aldrig acceptera mitt förflutna

För 10 dagar sedan hade jag min årsdag som cancerfri. 4 år utan cancer, men definitivt inte 4 år utan rädsla, oro och förtvivlan.
Det har varit 4 år av en ren berg och dalbana. Mycket läkarbesök, förflyttning från barn till vuxen avdelning, några få upptäckter (som tack o lov visade sig vara falska), och en hel del frågetecken.

Dessa frågetecken kommer sitta i, dom kommer alltid finnas där. Det är 6 år kvar innan jag blir friskförklarad, och så länge jag fortfarande går på kontroller kommer oron och rädslan alltid finnas där. Men jag har lärt mig att hantera det, jag har lärt mig att det handlar inte om att bara ”gå vidare” och acceptera hur det har blivit. Jag kommer aldrig, aldrig någonsin acceptera att jag blev sjuk, jag kommer aldrig acceptera att jag förlorade en stor del av mina år som tonåring, jag kommer aldrig acceptera att mitt liv gått i bitar. Aldrig aldrig aldrig... Men, jag har lärt mig att leva med det. Jag är tacksam för det liv jag lever idag, och trots allting kan jag ändå känna glädje och lycka.

Så... Ta hand om varandra, om er själva. Livet är skört!