Livsglädjen - vart tog den vägen?

Det börjar närma sig 3 år sedan beskedet kom. Beskedet som stannade upp mitt liv och tog en annan riktning. Tre år har gått fort. Det känns som om det var igår jag satt där i det kalla, vita, kusliga och obehagliga rummet inne på Sahlgrenska.

Ett år och 9 månader har gått sedan jag tog mina sista cellgifter. Jag är frisk, jag är fri och jag är jag. Men jag har insett en sak med tiden som jag aldrig nämnt för någon försen i morse. Livsglädjen? Vart tog den vägen? Är det inte den som skulle ha kommit nu när jag blev frisk. Nu när jag slipper bosätta mig i en sjukhussäng och skrika på läkare och doktorer. Den är borta, jag finner den ingenstans. Jag kan le, jag kan skratta, jag kan må bra. Men livsglädjen, jag minns inte hur den känns.

Man läser och man hör mycket om folk som insjuknar i cancer och det spelar ingen roll vad för tankar jag hade innan men så fort ämnet kommer upp så faller jag tillbaka på min egna sjukdomstid. Man får höra folk som kämpar och kämpar men snubblar på målsnöret. Hur kan jag känna att jag är värd att leva mitt liv när någon annan mister sitt i samma förfärliga sjukdom som jag hade. Jag är tacksam som vann kampen, tacksam som fick behålla mitt liv. Men jag kan inte undgå tanken på att det kunde varit jag som snubblade på målsnöret.

Livsglädjen, när ska den komma tillbaka? Är den borta för att jag fortfarande bearbetar allting eller kommer den aldrig att komma tillbaka? Kanske låter det helt sjukt, men det är så jag känner. Jag lever mitt liv för de änglar som trots deras kämparglöd, inte orkade in i det sista. 


Svar på tal!




Hej! Tack så jätte mycket för de fina orden. Värmer verkligen! 
Ja, magnetröntgen har jag gjort ett flertal gånger och går fortfarande på kontroller där jag gör en MR var fjärde månad. Det ser ungefär ut som en liten tunnel men den är inte speciellt lång. Dock kan det vara lite trångt och man får ligga väldigt, väldigt stilla. Beroende på vad du ska röntga så kan det ta upp till en - en o en halv timme. När jag genomgår magnetröntgen brukar det ta ganska exakt en timme, men jag brukar somna... ;)

Det går till som så att du lägger dig ner på en "brits" eller vad man nu kallar dom. Sen, i ditt fall, så kommer dom förmodligen spänna fast din hand så att den delen som ska röntgas är helt stilla. Därefter åker du in i maskinen och det kommer låta en del men du får alltid lyssna på musik. Sen ligger man bara där, helt stilla tills det är klart. Kan bli jobbigt efter ett tag då man tvingas ligga stilla så länge. Själv brukar min kropp känna av när det är 5 minuter kvar och få sig ett spratt. Men det är absolut inget farligt och inget man behöver vara nervös inför. :)


Precis såhär ser den maskinen ut som jag alltid åker in i...