Livsglädjen - vart tog den vägen?

Det börjar närma sig 3 år sedan beskedet kom. Beskedet som stannade upp mitt liv och tog en annan riktning. Tre år har gått fort. Det känns som om det var igår jag satt där i det kalla, vita, kusliga och obehagliga rummet inne på Sahlgrenska.

Ett år och 9 månader har gått sedan jag tog mina sista cellgifter. Jag är frisk, jag är fri och jag är jag. Men jag har insett en sak med tiden som jag aldrig nämnt för någon försen i morse. Livsglädjen? Vart tog den vägen? Är det inte den som skulle ha kommit nu när jag blev frisk. Nu när jag slipper bosätta mig i en sjukhussäng och skrika på läkare och doktorer. Den är borta, jag finner den ingenstans. Jag kan le, jag kan skratta, jag kan må bra. Men livsglädjen, jag minns inte hur den känns.

Man läser och man hör mycket om folk som insjuknar i cancer och det spelar ingen roll vad för tankar jag hade innan men så fort ämnet kommer upp så faller jag tillbaka på min egna sjukdomstid. Man får höra folk som kämpar och kämpar men snubblar på målsnöret. Hur kan jag känna att jag är värd att leva mitt liv när någon annan mister sitt i samma förfärliga sjukdom som jag hade. Jag är tacksam som vann kampen, tacksam som fick behålla mitt liv. Men jag kan inte undgå tanken på att det kunde varit jag som snubblade på målsnöret.

Livsglädjen, när ska den komma tillbaka? Är den borta för att jag fortfarande bearbetar allting eller kommer den aldrig att komma tillbaka? Kanske låter det helt sjukt, men det är så jag känner. Jag lever mitt liv för de änglar som trots deras kämparglöd, inte orkade in i det sista. 




Kommentarer
Postat av: Maria Kjellberg

Hejsan underbara du...

Jag lovar att du kommer att få tillbaka den..:) men som du skrev så tror jag att du inte har bearbetat det färdigt och det kanske du aldrig kommer att göra, det kommer ju alltid att finnas där, men förhoppningsvis så kanske minnen blir svagare med åren, och 3 år är inte mycket för att bearbeta en sådan hemsk sjukdom som du fick...Det e klart att du längtade tillbaka till skolan när du va sjuk, men nu e du i vardagen och det e mycket plugg och det tar ju all energi av dig, :( men du ska se, att när skolan e över och åren går så kommer du få tillbaka livsglädjen..;) sen så kanske du fortfarande e orolig inte vet jag men jag kan tänka mig, och då tar ju tyvärr oron över än att känna glädje, sen så kanske du inte vågar släppa in livsglädjen i ditt liv ännu...
Du är fin på ALLA sätt..

Finns här alltid för dig-

Kram :)

2012-10-17 @ 08:48:41
Postat av: Emma

Hoppas du har haft en trevlig julafton! :)
Jag blir glad av att gå in på din blogg då jag själv har insjuknat och jag känner mig alltid lite bättre av att läsa om någon annans liv med cancer!
Jag var inne och kollade runt på Youtube idag och hittade, till min fasa, Shimo (bloggerskan) som lagt upp en video med namnet "CANCER IS GOOD" där hon enligt henne "peppar" dom med cancer och förlöjligar oss och säger att det är vårat fel att vi blivit sjuka osv, helt sjukt! Här är länken: http://shimoangel.blogg.se/2012/december/cancer-ar-bra.html#comment
Hon säger i videon att hon tycker att alla tittare som känner någon med cancer ska visa denne denna video, så vi kan väl göra det och se vad alla tycker och sen visa henne det så hon kanske fattar att det hon gjort inte är okej!!
//Arg cancersjuk ungdom

Svar: Hej! Ber om ursäkt för sent svar. Jag såg videon du skickade, och jag blev fly förbannad! Hon har förmodligen inte fått rätt uppfostran...

Hoppas du haft en bra start på det nya året trots omständigheterna. Tveka aldrig på o höra av dig ifall det är något. Och vill du inte skriva offentligt så hittar du min mejl högst upp på vänster sida.

Tusen kramar!
Jennifer
Jennifer Herlet

2012-12-29 @ 01:30:54
Postat av: Rebecca

Jag har läst det här inlägget flera gånger, men inte riktigt vetat vad jag skulle skriva, men nu så. Jag gör ett försök. ;)

Jag hoppas innerligt att du hittar livsglädjen igen, för den är du värd, tro mig! Alla är värda att känna livsglädje.

Ville även skriva att jag tror att jag känner samma sak som du. Jag har inte haft cancer, men jag var allvarligt sjuk hösten 2011. När jag läst ditt inlägg ett antal gånger inser jag att jag känner precis på samma sätt! Livet fortsätter och man skrattar, har kul och hänger med, men man är ändå inte riktigt 100% glad, eller vad man ska säga. Det är i alla fall så jag känner det.

Jag säger det igen, jag hoppas verkligen att du hittar livsglädjen igen! Annars är ett tips att du går och pratar med någon. Det kan vara vem som helst egentligen, men kanske en psykolog eller en kurator.

Tusen kramar till dig!
/Beccy

2013-01-06 @ 00:00:54
URL: http://beccys.blogg.se
Postat av: Jessica R

Hej Jennifer!
Min son Ryan har ju haft samma typ av cancer som du och är också frisk. Jag känner också att han har svårt att få tillbaka sin livsglädje och att våga leva livet fullt ut igen. Han går liksom på sparlåga och gör bara precis det han absolut måste. Svårt att veta vad man som förälder kan göra, man vill ju så gärna hjälpa. Han säger att han inte kommer ihåg så mycket sen sjukdomstiden eller han vill inte komma ihåg. Intressant att läsa din blogg då han inte säger så mycket själv om vad han känner. Han väljer att trycka undan känslorna.
Hälsningar Jessica

Svar: Hej Jessica!Ja, jag har hört mamma tala om honom/er. Hur längesedan var det han avslutade all behandling? Jag tror det kan ta ett tag innan man verkligen kommer in i livet igen. Jag har varit frisk i två år nu, men allt jag känner är tomhet. Själv vet jag inte varför livsglädjen är borta. Kanske är det för att sjukdomen fortfarande svävar över mig. Jag tänker ofta på hur det skulle sett ut ifall jag fick återfall, hur jag skulle reagera, hur allt skulle spelas upp om & om & om igen... Är det därför livsglädjen inte vill komma fram, för att jag fortfarande sitter kvar på de tåg jag hamnade på för tre år sedan. Jag kan inte lämna allt som hänt bakom mig. Men jag pratar allt mer sällan om det, och de var längesen jag kollade på bilder från min sjukdomstid. Och som du säger, att Ryan inte kommer ihåg så mycket sen sjukdomstiden, det gör egentligen inte jag heller. Alla bilder på hur det såg ut, på hur allt utspelade sig, det är inte lika skarpt som det var tidigare. Det som sitter kvar är smärtan.

Ibland kan det också vara svårt att prata med någon om det, även om det så är någon i familjen. Jag och Ryan har upplevt sjukdomen på ett sätt, och ni som föräldrar upplever det på ett annat. Oavsett vad vi säger så kan varken ni eller någon annan egentligen förstå. Kanske är det därför han inte heller vill prata om det?! Jag startade min blogg för att skriva ner allt jag kände, alla tankar och känslor. Jag ville inte att folk skulle förstå, jag ville bara att folk skulle få en inblick på hur livet kan se ut.

Ryan kan alltid höra av sig till mig om han vill prata, behöver inte vara om sjukdomen, det kan vara allmänt också. Jag är glad att allt gått så väl för er!
Tusen kramar
Jennifer
Jennifer Herlet

2013-02-01 @ 10:06:29
URL: http://ryan95.blogg.se
Postat av: Alexandra

Får jag fråga hur din knöl kändes? Var den hård pch oflyttbar?

Svar: Hej du!
Ja, den var hård och oflyttbar. Har du upptäckt något "främmande" på kroppen? Tveka inte, uppsök sjukvård även om det sedan skulle visa sig att det inte var något speciellt så är det alltid bäst att ta det säkra före det osäkra.
Jennifer Herlet

2013-04-01 @ 15:22:31
Postat av: Alexandra

Ja jag upptäckte en hård oflyttbar knöl bredvid vänster armhåla mot ryggen till i lördags. Nästa som om den sitter fast i muskeln. Hittade den av en slump efter att bestämt mig för att söka igenom kroppen pga art jag mått lite upp och ner under flera veckors tid. Var på vårdcentralen igår där läkaren sa att han inte misstänkte got elakartat men tog blodstatus och ville att vi skulle gå vidare med en finnålsbiopsi. Jag vill så gärna lita på hans ord men jag är så nervös över detta eftersom jag mått så dåligt under längre tid. :(:( mådde du normalt innan du upptäckte din knöl? Hade du någon feber eller nåt?

Svar: Nej, jag kände inte av min tumör varken psykiskt eller fysiskt. Jag mådde som vanligt, men min tumör påverkade inte mina blodvärden och sånt, som t.ex leukemi gör. Men jag är inte så insatt i andra sjukdomar så jag vet inte hur deras symtom kan vara. Men gör du en finnålsbiopsi så kommer det ju visa om det är en elak- eller godartad tumör, OM det nu är en tumör.
Jag håller tummarna för dig att det inte är något allvarligt. Hör gärna av dig när "utredningen" är färdig så jag vet hur det går för dig. Och tveka aldrig på att höra av dig, du kan nå mig på min privata mejl - jenniferherlet@hotmail.com
Jennifer Herlet

2013-04-04 @ 13:31:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: