Satt på sjukhuset i veckan och pratade med mamma om allt jag går igenom för tillfället som gör att vi alla är väldigt nojiga av oss och misstänker minsta lilla. Men så nämnde jag de här med återfall, hur stor risken var att cancern skulle komma tillbaka. Då frågade mamma: Är du rädd för att få ett återfall? Och nej, jag är inte rädd. 


Jag är inte rädd för att gå igenom samma helvete igen och uppleva alla mörka stunder. Jag är rädd för hur alla andra skulle hanterat de, hur dom skulle må. Inte hur jag skulle mått eller känt, för de vet jag redan. Jag har ju redan upplevt skiten. Men den största rädslan för om jag skulle få ett återfall är att jag aldrig vet vem som förlorar.