Det var en kamp att börja gymnasiet efter att ha missat halva högstadiet. Det var som att börja om på nytt, all min kunskap var bortblåst. Jag grät mig igenom första året på gymnasiet, gick in i väggen och kunde ringa mamma mitt i natten på grund av ångest för att ett arbete skulle in dagen efter som jag inte ens haft tiden att börja med. Jag undvek fester och allt vad mina vänner sysslade med vid den tiden, jag satt hemma och pluggade på helgerna. Jag hade inget liv. Men jag ångrar inte en sekund av mina val!

För första gången i hela mitt liv är jag stolt över mig själv! Att jag orkade ta igen allt jag missade på grund av cancern. Att jag kämpade mig tillbaka och har lyckats få minst ett godkänt i alla ämnen! Och gissa vad....

... Om 77 dagar smäller det, då är det min tur. Min tur att ta studenten! Att fira att jag är arbetslös eller ej kvittar, JAG har klarat skolan och det tack vare att jag överlevde helvetes sjukdomen!