14 December 2009 - 14 December 2011

14 December 2009 - 14 December 2011
Dagen då bomben släpptes - Jag hade fått cancer
Tänk dig en kylig måndagsmorgon och frosten ligger nere på marken, du är trött då klockan bara är strax efter 07.00 på morgonen. Du har gått och satt dig i bilen men är inte på väg till ditt arbete eller till skolan, vilket du vanligtvis brukar vara på en vanlig vardag. Nej, för just denna dagen, den 14 December, det var en dag som skulle beskriva hur ditt kommande år skulle se ut. Du var nu på väg till sjukhuset för att få ett besked om du hade cancer eller inte.
Igår var det som vilken dag som helst, du var en helt frisk människa. Ingen hade påstått att det var något fel på dig mer än en liten knöl som visade sig på din hand. Men tydligen så var du allvarligt sjuk dagen därpå. Hur gick detta till? Igår var jag 14år och en helt frisk människa, idag är jag också 14år men vet inte ens om jag får fylla 15... 
Sedan den dagen förändrades mitt liv totalt och det kommer alltid finnas en pusselbit som inte kan sätta ihop mig igen.
Idag är det två årsen sedan denna beskrivning var verklighet. Har du någon gång tänk på att det kan bli såhär? Att morgondagen kan chocka dig totalt och vända ditt liv helt upp och ner. Du vet aldrig när mörkret kommer och ljusen slocknar... Det kan vara i morgon, i övermorgon, om en vecka, om en månad, om ett år eller inte alls. Men ta aldrig för givet att det inte händer just dig! Så ta vara på ditt liv för du vet ärligt talat inte hur länge du får ha kvar det....
Dagen då bomben släpptes - Jag hade fått cancer

Tänk dig en kylig måndagsmorgon och frosten ligger nere på marken, du är trött då klockan bara är strax efter 07.00 på morgonen. Du har gått och satt dig i bilen men är inte på väg till ditt arbete eller till skolan, vilket du vanligtvis brukar vara på en vanlig vardag. Nej, för just denna dagen, den 14 December, det var en dag som skulle beskriva hur ditt kommande år skulle se ut. Du var nu på väg till sjukhuset för att få ett besked om du hade cancer eller inte.
Igår var det som vilken dag som helst, du var en helt frisk människa. Ingen hade påstått att det var något fel på dig mer än en liten knöl som visade sig på din hand. Men tydligen så var du allvarligt sjuk dagen därpå. Hur gick detta till? Igår var jag 14år och en helt frisk människa, idag är jag också 14år men vet inte ens om jag får fylla 15... 
Sedan den dagen förändrades mitt liv totalt och det kommer alltid finnas en pusselbit som inte kan sätta ihop mig igen.
Idag är det två årsen sedan denna beskrivning var verklighet. Har du någon gång tänkt på att det kan bli såhär? Att morgondagen kan chocka dig totalt och vända ditt liv helt upp och ner. Du vet aldrig när mörkret kommer och ljusen slocknar... Det kan vara i morgon, i övermorgon, om en vecka, om en månad, om ett år eller inte alls. Men ta aldrig för givet att det inte händer just dig! Så ta vara på ditt liv för du vet ärligt talat inte hur länge du får ha kvar det....

Bild från första behandlingen..

OBS! Blir ingen uppdatering på tre veckor för om 4 timmar sitter jag på ett flygplan och tänkte hälsa på solen i Thailand några veckor. Så jag vill passa på att önska er alla en riktig God Jul och Gott Nytt År!


Kommentarer
Postat av: Agnetha

Läser igenom din text och får en tår i ögat och klump i både hals och mage - men lyckan är stor att du är stark och besegrar den ilskna sjukdomen! Kram till dig och familjen och hoppas ni får det underbart med sol värme, och sköna tre veckor! avis-javisst

2011-12-14 @ 11:33:34
Postat av: Linnea

<3

ha det så bra i thailand! <3:)

2011-12-14 @ 12:13:33
URL: http://liinnearummel.blogg.se/
Postat av: Sarah

Vi får tacka Gud att du mår bra i alla fall!

Den känslan du kände då är något av det värsta en människa kan känna någongång, någonstans. Vi får hoppas att den känslan var en one-time-thing och aldrig finns att kännas igen. Är riktigt glad att du mår bra och är tillbaka i vardagen. Kram!

2011-12-14 @ 21:24:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: