Att acceptera....

Jag har många gånger fått höra att jag skall acceptera mitt förflutna, acceptera att jag faktiskt haft cancer. Men det går inte, oavsett hur mycket jag kämpar och vill, så går det inte. 

Att acceptera är som att godkänna att det blev som det blev. Tänka att ”Jaha, det hände... Det är över nu, det gör ingenting.” Men nej, acceptera är fel ord!

Jag kan inte acceptera att jag haft cancer för jag ville aldrig bli drabbad. Jag valde det aldrig själv, jag fick aldrig styra över mig själv, jag fick ingenting... Och det accepterar inte jag! 
Jag accepterar inte att cancern tagit en del av min kropp - mitt liv. Förstört mig, krossat mig och fått mig att få skit. Jag accepterar inte det! 

Cancer är en jävulsk sjukdom. Den var förjävlig att kriga emot och jag kommer aldrig kunna acceptera allt den gjort och medfört. Men! Jag kan ändå le, jag kan skratta, jag kan må bra och jag kan leva med mitt förflutna. Men att acceptera det, det är fel ord!

Jag har många gånger fått höra att jag skall acceptera mitt förflutna, acceptera att jag faktiskt haft cancer. Men det går inte, oavsett hur mycket jag kämpar och vill, så går det inte. 

Att acceptera är som att godkänna att det blev som det blev. Tänka att ”Jaha, det hände... Det är över nu, det gör ingenting.” Men nej, acceptera är fel ord!

Jag kan inte acceptera att jag haft cancer för jag ville aldrig bli drabbad. Jag valde det aldrig själv, jag fick aldrig styra över mig själv, jag fick ingenting... Det accepterar jag inte! 
Jag accepterar inte att cancern tagit en del av min kropp - mitt liv. Förstört mig, krossat mig och fått mig att må skit.

-

Cancer är en djävulsk sjukdom. Den var förjävlig att kriga emot och jag kommer aldrig kunna godkänna allt den gjort och medfört. Men! Jag kan ändå le, jag kan skratta, jag kan må bra och jag kan leva med mitt förflutna. Men jag kommer aldrig kunna acceptera att jag haft cancer!

-

Observera(!!!!) att det endast är mina åsikter och synpunkter.....