Jag har skrivit om honom förut, men vill med detta inlägg bekräfta att jag absolut inte glömt den person som gav mig sådana energikickar varje gång jag var nere på botten. Jag pratar nämligen om

Erik Grönwall.

-

Erik var ett stort stöd för mig redan i början när jag fick mitt besked. Jag minns att det var dagen efter julafton, i samband med att jag var påväg in till sjukhuset för att jag mådde dåligt så hade jag fått ett meddelande på facebook från ingen mindre än Erik han själv. Sedan den dagen stöttade han mig och gjorde det under hela mitt första halvår då det var som jobbigast. Han visste precis vad som bar upp mig när jag mådde som värst - Higher! Higher må vara ”vilken låt som helst” för de flesta, men för mig har den en väldigt stor betydelse. Min mamma har den som ringsignal på sin mobil så varje gång någon ringer och jag hör introt blir jag helt varm i hela kroppen och blickar tillbaka på de stunder då jag var sjuk. När jag stod framför scenen med ett stort leende och glädjetårar rinnandes längs kinderna. Jag glömde för stunden bort att jag var sjuk, att jag var svag och att jag egentligen inte hade orken till någonting, men jag fick sådan kick och sådan energi att jag skulle kunnat göra vad som helst för tillfället.

.

Så som svar till alla som frågar om jag lämnat honom bakom mig är svaret Nej! Han kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta och utan den energin jag fick hade jag aldrig orkat ta mig utanför ytterdörren.

Stellan, jag har inte glömt dig heller. Du har varit minst lika stort stöd som din son varit. Kärlek till Er! ♥