Jag var endast 14år när jag fick min diagnos Alveoler Rhabdomyosarkom. Jag hade nyligen börjat åttonde klass men lyckades bara gå i skolan fram tills en vecka innan jullovet då jag fick mitt besked - Du har cancer.

Tankarna snurrade runt i huvudet och det kändes som mitt liv hade rasat samman. Vad händer? Påväg in i vuxenlivet drar någonting dig tillbaka och du ligger helt plötsligt i famnen på din mamma och vägrar släppa taget.

Vid bara 14 års ålder gick jag runt och var rädd. Rädd för att aldrig mer få gå i skolan, kolla på film, lyssna på musik, vara med nära och kära eller uppfylla mina drömmar. Jag var helt enkelt rädd för att dö. Jag vågade aldrig riktigt planera någonting, då jag var rädd för att jag inte skulle hinna göra det som var planerat.

Jag har alltid sagt att så länge jag slipper lida så är döden ingenting som riktigt skrämmer mig. Men när jag väl kom i en situation som denna, vilket också gjorde att jag kom närmre döden, då insåg jag att jag är rädd för att dö. Många nätter låg jag i sängen och försökte hålla mig vaken då jag var rädd för att inte vakna upp dagen därpå. Trots att dom hade sagt att tumören svarade bra på cellgifterna och minskat, trodde jag att någonting skulle gå snett. 

Jag var 14år när jag fick cancer, 14år och jag var rädd för att dö, 14 år och risken för mitt sista andetag var 50%. 


”Everything happens for a reason”

Det är endast åtta personer om året som drabbas av Alveoler Rhabdomyosarkom, två av tre personer överlever. Vad var orsaken till att jag var en utav de två som överlevde?

Jag var endast 14år när jag fick min diagnos Alveoler Rhabdomyosarkom. Jag hade nyligen börjat åttonde klass men lyckades bara gå i skolan fram tills en vecka innan jullovet då jag fick mitt besked - Du har cancer. 
-

Tankarna snurrade runt i huvudet och det kändes som mitt liv hade rasat samman. Vad händer? Påväg in i vuxenlivet drar något mig tillbaka och jag ligger helt plötsligt i famnen på min mamma och vägrar släppa taget.

-                                                                                                                             -

Vid bara 14 års ålder gick jag runt och var rädd. Rädd för att aldrig mer få gå i skolan, kolla på film, lyssna på musik, vara med nära och kära eller uppfylla mina drömmar. Jag var helt enkelt rädd för att dö. Jag vågade aldrig riktigt planera någonting, då jag var rädd för att jag inte skulle hinna göra det som var planerat.

-                                                                                                                             -

Jag har alltid sagt att så länge jag slipper lida så är döden ingenting som riktigt skrämmer mig. Men när jag väl kom i en situation som denna, vilket också gjorde att jag kom närmre döden, då insåg jag att jag är rädd för att dö. Många nätter låg jag i sängen och försökte hålla mig vaken då jag var rädd för att inte vakna upp dagen därpå. Trots att dom hade sagt att tumören svarade bra på cellgifterna och minskat, trodde jag att någonting skulle gå snett.

-                                                                                                                             -

Jag var 14 år när jag fick cancer, 14 år och jag var rädd för att dö, 14 år och risken för mitt sista andetag var 50%.

-                                                                                                                             -